What’s up big dawg?

12 11 2010

Kände mig lite sugen på att kanalisera min inre neger idag (inte så pk kanske) och A tog fram 8 mile på Voddler. Filmen var riktigt bra men jag kanske inte direkt har lust att bege mig till D-town anytime soon.. På riktigt var filmen bra mycket bättre än jag förväntat mig och battlingen var kul att se även för en novis som jag. Nu är det dags att borsta tänderna och öva rapping mot min spegelbild, eller..

Sov gott bro’s and ho’s!





Söndagssöt

31 10 2010

Här kommer en fin bild på en japansk sötis vid namn Totoro! Tonari no Totoro (Min granne Totoro) var den första långfilm jag såg helt på japanska utan textning på annat språk och det är en helsöt film av Hayao Miyazaki som också gjort Spirited Away som nog är mer känd här i Sverige. Nu i Japan köpte jag dem båda på dvd så får vi se om A gillar främst Totoro lika mycket som jag!





Bilbo – Tolkien för barn?

4 06 2010

Vi har just lyssnat klart på Bilbo på ljudbok och många lite småfåniga rim och ramsor till trots tycker jag inte att Bilbo är någon barnbok fast jag hört många säga det. Jag började läsa boken en gång för en herrans massa år sedan men tyckte den var lite tråkig just då så jag slutade efter att Bilbo, Gandalf och dvärgarna mött trollen. Det var dumt av mig för det är ju först efter det som boken kommer igång på riktigt och blir spännande.

I Bilbo följer man titelkaraktären, en hobbit som är helt nöjd med tillvaron Nedomkull, som tillsammans med 13 dvärgar lite motvilligt (han glömmer alla sina näsdukar i uppståndelsen kring avfärden) ger sig ut på det stora äventyret. Kosan styrs mot Ensamma berget och den skatt som draken Smaug där vaktar. Vi får bland annat stifta bekantskap med Gimlis kusin Balin, dvärgakungen Torin, kusinerna Bifur och Bofur och tjockisen Bombur och av någon anledning pratar de samtliga Stockholmska på ljudboken 🙂 Björnmannen Beorn som de stöter på i skogen pratar norrländska och låter som han är hämtad direkt ur Pistvakt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att uppläsaren Tomas Norström spelade just Olle i Pistvakt.

Gandalf framför Bilbos boning

Efter att ha läst och sett Sagan om ringen är det lite svårt att i Bilbo inse att dvärgarna och alverna till en början inte tycker om varandra alls och till och med vill kriga mot varandra. Man är liksom van vid, främst från filmerna, att Gimli och Legolas är kompisar men så icke här. Det är inte förrän vättarna och vargarna anfaller som alver och dvärgar slår ihop sina styrkor och kämpar sida vid sida.

Bilbo är på det hela taget en mycket underhållande och spännande bok och det ska bli riktigt intressant att se vad Peter Jackson lyckas åstadkomma i filmväg med The Hobbit. Jag hörde för några dagar sedan att inspelningen skjutits upp (pengaproblem hos någon studio troligtvis) och jag hoppas att den extra tiden gör att herr Jackson hittar en bättre Bilbo-kandidat än Tobey Maguire som jag har hört det talas om och som inte är någon av mina favoritskådisar.





Helgmys

25 04 2010

Efter debaclet med Fame i fredags var det skönt att de tre andra filmerna vi hyrde var bra, var och en på sitt sätt. Vår favorit blev Sunshine Cleaning, en varm och fin film om två systrar som gör karriär som brottsplatsstädare (!) samtidigt som de kämpar på med sina respektive liv. Storsyster Rose spelad av min nya favorit Amy Adams är en typisk peak-to-sooner, ni vet en sån som stod på topp i high school och var cheerleader och dejtade quarterbacken i fotbollslaget men som sedan dess inte tagit sig så värst mycket längre. Lillasyster Norah har trasslat i hela sitt liv och försöker just nu bara finna sig själv, och en söt kattkompis 🙂

Surrogates var en skön Bruce Willis-action med lite mer hjärna än vanligt som utspelar sig i en nära framtid där vi människor skaffat oss surrogatrobotar som vi styr ifrån hemmets trygga vrå. Brucan är såklart FBI-agent och ska på ett eller annat sätt rädda världen.. Hur det går? Tja, inget oväntat på den fronten inte 🙂

The Ugly Truth är en romantisk komedi med Katherine Heigl och Gerard Butler i huvudrollerna, tillredd och lagad helt enligt recept. Perfekt helgavkoppling med andra ord. Att hyra film är väldigt mysigt och jag funderar redan på vilka filmer som ska ses nästa helg. Förslag?





Tråkig remake

24 04 2010

Igår började vi helgmyset med att hyra fyra (!) filmer och köpa Marabouchoklad. Men väl hemma visade det sig att vi var trötta in i märgen och efter att ha kollat på Vampire Diaries (första gången jag såg det men det verkade lovande) och somnat under Legend of the Seeker (även första gången jag såg denna efter tips från Fantasyflickan, men man ska nog se en serie från början för att ha bäst behållning) insåg vi att vi varken orkade laga mat eller sitta i soffan och titta på film.

Jag bestämde mig dock för att trotsa sömnen och se på den av filmerna som A var minst intresserad av och sagt och gjort och Fame laddades i dvd:n. Jag gillade Fame på 80-talet och var helt betagen när jag tillsammans med Fantasyflickan och L gick och såg Fame – the musical på Chinateatern i Stockholm och sen en gång till med min kör.

Fame – the movie i remake var dock inget att hänga i julgranen. Man får följa ett tiotal elever från antagningsprovet på New York’s School of Performing Arts tills de 4 år senare tar examen. Första halvan av filmen är spretig och saknar en röd tråd. Regissören har nog helst velat göra ett stort impromptu shownummer och när eleverna börjar välta bord i cafeterian och rappa ackompanjerade av fiol ja då fick A nog och sa att han hade ett sånt där moment och vände sig om och somnade. Med ett sånt moment menas det han fick första gången han såg Bring It On Again och Whittier klappar igång en spontan hejaramsa för skolans softball-lag och A insåg att sånt kunde han bara inte titta på. Bring It On-filmerna tillhör dock mina favoriter men alla kan ju inte gilla cheerleading och dans 🙂

Andra halvan av Fame följer studenterna under deras junior och senior year och är klart bättre än första halvan. Det är som att första delens Baz Luhrmannlika frenesi bytts ut mot en mer klassisk show- & dansfilm.

När man tycker att en av filmens höjdpunkter är att en av huvudrollerna, Jenny, spelas av en tjej som är grymt lik Jessica från Laguna Beach, ja då vet man att det är en film av tvivelaktig kvalitet man fått tag i..

Men jag är trots allt glad att jag sett den för nu behöver jag inte fundera på om det är något stort jag missat.





Movie night

10 04 2010

Igår kväll hade vi lite fredagsmys och tanken var att gå på bio men eftersom inget visades som vi ville se (mycket begränsat urval i en liten stad) beslöt vi oss för att hyra film istället. Sagt och gjort men väl framme i videoaffären var alla de filmer som vi de senaste åren sagt ”denna måste vi se” som bortblåsta och vi valde istället lite på måfå. En komedi ”I love you Beth Cooper” och en fantasy/äventyrsfilm ”Inkheart” blev det.

Om ”I love you Beth Cooper” behöver man nog inte orda så mycket. En ganska vanlig high school film om nörden som blir kär i cheerleadern och som när han i sitt tal på skolavslutningen proklamerar sin hemliga kärlek till henne får en testosteronstinn armépojkvän på halsen som faktiskt vill honom illa. Hayden Panettiere (mest känd från Heroes) spelar även här cheerleadern och Paul Rust nörden Denis. Det bästa med filmen är just Denis avslutningstal som i all sin galenskap träffar tämligen mitt i prick. Filmen är ok som underhållning men ger knappast ett bestående intryck.

Film nummer två, ”Inkheart” eller ”Bläckhjärta” som de tråkigt nog direktöversatt den med till svenska (titlar bör inte översättas enligt mig) bygger på boken av Cornelia Funke med samma namn. Handlingen kretsar kring en man som kallas Silvertunga och har förmågan att väcka sagor till liv genom högläsning. Av misstag läste han för 12 år sedan in sin fru i sagan Inkheart och släppte samtidigt lös sagans varelser i vår värld. Sedan dess har han tillsammans med sin dotter rest land och rike runt för att få tag på ett exemplar av boken för att kunna läsa tillbaka frun till vår värld och förhoppningsvis läsa tillbaka skurkarna till bokens värld.

Silvertunga, dottern Meggie och deras excentriska faster Elinor ger sig ut på jakt efter ett manuskript tillsammans med Dustfinger, en av de lite tveksamma hjältarna från boken som efter 12 år i vår värld inget hellre vill än att återvända till sin familj i sagans värld. De tillfångatas på skurken Capricorns slott och måste därifrån lista ut hur de kan fly och återställa ordningen samtidigt som de ska rädda Meggies mamma och skicka tillbaka Dustfinger till sin egen värld.

En rad välkända skådespelare är med i filmen, exempelvis Brendan Fraser, Helen Mirren, Paul Bettany och Andy Serkis men som med så många andra fantasyfilmer känns ”översättningen” till film bara sisådär. Jag tror att fantasy oftast gör sig bäst på bok där man kan fabulera fram precis vad som helst!